Mr23_w
Medlem
- Meddelanden
- 50
- Reaction score
- 0
Länk till din steam profil: https://store.steampowered.com/
Ditt Hex-ID: 110000165b54abd
Vad är din discord tagg? Mr23_w
Vem var det som bannade dig? anticheat+enzo jag är bannad från discord också
Bild på banmeddelande:
Varför tror du själv att staffs valde att banna dig? För att jag fuskade
Berätta exakt vad som hände just precis innan du blev bannad. Det var en eftermiddag fylld av spänning och adrenalin när vi samlades för en 5v5-match i paintball. Alla spelare kom från samma gäng, vilket lade till en extra dimension av stolthet och rivalitet. Redan från början märkte vi att vi låg steget efter motståndarna, som spelade aggressivt och hade en förmåga att konstant håna oss. Det var en del av deras strategi – att trycka ner oss mentalt. När de tog ledningen med två rundor höjde de insatsen ytterligare. De skrattade hånfullt, ropade kommentarer och försökte få oss att tappa fokus. Jag kände hur irritationen växte inom mig. Det handlade inte bara om en match längre; det kändes som en kamp om respekt. Jag ville absolut inte låta dem vinna, inte på det sättet. I ett ögonblick av frustration och beslutsamhet att vända spelet, bestämde jag mig för att använda silent aim. Jag visste att det var fel, men jag rättfärdigade det för mig själv i stunden. Jag intalade mig att de förtjänade att få känna av sin egen medicin. Och plötsligt förändrades allt. Jag träffade varje skott med en precision som nästan kändes övernaturlig. Motståndarna började tappa greppet om matchen. Det självförtroende de haft i början förvandlades till osäkerhet. Deras skitsnack tystnade, och deras rörelser blev mer försiktiga. Vi började snabbt ta tillbaka rundorna, och till slut stod vi som segrare. Men glädjen över vinsten blev kortvarig. När adrenalinet avtog och jag reflekterade över vad jag hade gjort, fylldes jag av en klump i magen. Det var ingen riktig seger. Jag hade fuskat. Och värre än så, jag hade svikit både mig själv och mina vänner. Jag insåg att oavsett hur mycket de skitsnackade eller hur gärna jag ville vinna, så gjorde jag fel. Det kastade en skugga över hela matchen. Det var en läxa jag fick lära mig den hårda vägen. Jag ångrar mig djupt och vet att jag aldrig ska göra om det. Nästa gång, oavsett hur tufft det blir, ska jag antingen vinna på riktigt eller förlora med stolthet.
Var det en felaktig ban eller var det du som gjorde fel? Om det var en felaktig ban förklara varför den var det. Jag begick ett fatalt misstag. Att ladda ner och använda silent aim för att kunna vinna några rundor i en paintballmatch var verkligen oförlåtligt av mig. Det var ett impulsivt beslut som jag ångrar djupt, mer än jag kan uttrycka. Jag vet inte vad som gick genom mitt huvud i det ögonblicket; kanske var det frustrationen, stoltheten eller en önskan att tysta dem som ständigt pratade nedlåtande. Men oavsett orsaken, finns det inga ursäkter.
Aldrig tidigare har jag fuskat, och jag har aldrig ens övervägt det. Men när mina vänner hånade oss och skrattade som om de var oslagbara, brast något inom mig. Jag kände ett starkt behov av att bevisa mig själv, att få dem att känna sig lika små som de försökte få oss att känna. Så jag laddade ner programmet och aktiverade det. Från det ögonblicket var matchen redan förstörd, inte för dem, utan för mig själv.
Det var första och sista gången jag gjorde något sådant. Jag lovar att det aldrig kommer att hända igen. I stunden kändes det som en maktdemonstration. Jag träffade varje skott, om och om igen, och såg hur deras självsäkra miner förvandlades till förvirring. De slutade skratta och provocera. Plötsligt var det vi som dominerade. Jag borde ha känt mig lyckad, som en vinnare.
Men istället kände jag mig tom. När matchen var över och adrenalinet hade lagt sig, kom verkligheten ikapp mig. Vad hade jag och bevisat? Ingenting. Absolut ingenting. En vinst betyder ingenting om den inte är ärlig. Oavsett hur mycket de snackade, hur irriterad jag blev eller hur gärna jag ville vinna, hade jag förstört allt. För laget, för spelet, men framför allt för mig själv.
Jag trodde att jag skulle få tysta dem, men i slutändan var det jag som förlorade mest. Jag förlorade min egen respekt, och den känslan vill jag aldrig uppleva igen. Här och nu lovar jag mig själv att jag aldrig ska fuska igen. Aldrig.
Ifall du har blivit bannad här tidigare, berätta om dina tidigare bans och hur du lyckats ta lärdom av dina tidigare bans. Jag bliv bannd för fear rp. men det va en felaktig ban, jag gjorde inte det då.
Hur hade du kunnat gjort annorlunda? Det jag har lärt mig från min erfarenhet är att fusk aldrig leder till något gott. Inga genvägar eller smutsiga trick; om du inte kan vinna på ärliga villkor, förtjänar du inte att vinna alls.
Jag har insett att mitt agerande inte bara påverkat mig själv, utan även mina medspelare och motståndare. Till en början kändes det spännande och som en snabb lösning på min frustration, men i själva verket förstörde jag spelupplevelsen för alla runt omkring mig. När jag loggade in den dagen var jag helt fokuserad på mig själv – på min egen ilska och mitt behov av att bevisa något. Jag förstod inte, eller kanske ignorerade jag, att det fanns riktiga människor på andra sidan skärmen. Människor som, precis som jag, hade kommit dit för att ha kul och koppla av efter en lång dag i skolan eller på jobbet.
Istället för att bidra till en rolig och rättvis match blev jag den som saboterade det för dem. Det var ett egoistiskt och dumt beslut. Jag försökte vinna genom fusk, men det var jag som verkligen förlorade mest. Jag förlorade min trovärdighet, min respekt för spelet och min egen självrespekt. Det är smärtsamt att inse.
Den viktigaste lärdomen i allt detta är att jag måste sluta tänka enbart på mig själv. Vi spelar inte för att en enda person ska ha roligt på bekostnad av andra; vi spelar för att skapa en gemensam och positiv upplevelse. För att utmana oss själva, bli bättre, ha kul och känna adrenalinet när vi verkligen vinner.
Jag vet att jag inte kan ändra det som hänt. Jag kan inte spola tillbaka tiden för att göra rätt från början. Men jag kan se till att det aldrig händer igen. Jag kan bli en bättre spelare, en bättre medmänniska och en person som andra faktiskt vill spela med – inte någon som förstör för andra.
Jag ångrar verkligen det jag gjorde. Det här misstaget definierar inte vem jag är, men det har lärt mig en ovärderlig läxa som jag aldrig kommer att glömma. Och den läxan är enkel: spelar man, spelar man rätt.
Har du lärt dig någonting efter din ban? ja
Har du läst våra regler? Ja
Förstår du att ifall du ber om att få din överklagan läst kommer vi att automatiska neka den? ja
Ditt Hex-ID: 110000165b54abd
Vad är din discord tagg? Mr23_w
Vem var det som bannade dig? anticheat+enzo jag är bannad från discord också
Bild på banmeddelande:
Varför tror du själv att staffs valde att banna dig? För att jag fuskade
Berätta exakt vad som hände just precis innan du blev bannad. Det var en eftermiddag fylld av spänning och adrenalin när vi samlades för en 5v5-match i paintball. Alla spelare kom från samma gäng, vilket lade till en extra dimension av stolthet och rivalitet. Redan från början märkte vi att vi låg steget efter motståndarna, som spelade aggressivt och hade en förmåga att konstant håna oss. Det var en del av deras strategi – att trycka ner oss mentalt. När de tog ledningen med två rundor höjde de insatsen ytterligare. De skrattade hånfullt, ropade kommentarer och försökte få oss att tappa fokus. Jag kände hur irritationen växte inom mig. Det handlade inte bara om en match längre; det kändes som en kamp om respekt. Jag ville absolut inte låta dem vinna, inte på det sättet. I ett ögonblick av frustration och beslutsamhet att vända spelet, bestämde jag mig för att använda silent aim. Jag visste att det var fel, men jag rättfärdigade det för mig själv i stunden. Jag intalade mig att de förtjänade att få känna av sin egen medicin. Och plötsligt förändrades allt. Jag träffade varje skott med en precision som nästan kändes övernaturlig. Motståndarna började tappa greppet om matchen. Det självförtroende de haft i början förvandlades till osäkerhet. Deras skitsnack tystnade, och deras rörelser blev mer försiktiga. Vi började snabbt ta tillbaka rundorna, och till slut stod vi som segrare. Men glädjen över vinsten blev kortvarig. När adrenalinet avtog och jag reflekterade över vad jag hade gjort, fylldes jag av en klump i magen. Det var ingen riktig seger. Jag hade fuskat. Och värre än så, jag hade svikit både mig själv och mina vänner. Jag insåg att oavsett hur mycket de skitsnackade eller hur gärna jag ville vinna, så gjorde jag fel. Det kastade en skugga över hela matchen. Det var en läxa jag fick lära mig den hårda vägen. Jag ångrar mig djupt och vet att jag aldrig ska göra om det. Nästa gång, oavsett hur tufft det blir, ska jag antingen vinna på riktigt eller förlora med stolthet.
Var det en felaktig ban eller var det du som gjorde fel? Om det var en felaktig ban förklara varför den var det. Jag begick ett fatalt misstag. Att ladda ner och använda silent aim för att kunna vinna några rundor i en paintballmatch var verkligen oförlåtligt av mig. Det var ett impulsivt beslut som jag ångrar djupt, mer än jag kan uttrycka. Jag vet inte vad som gick genom mitt huvud i det ögonblicket; kanske var det frustrationen, stoltheten eller en önskan att tysta dem som ständigt pratade nedlåtande. Men oavsett orsaken, finns det inga ursäkter.
Aldrig tidigare har jag fuskat, och jag har aldrig ens övervägt det. Men när mina vänner hånade oss och skrattade som om de var oslagbara, brast något inom mig. Jag kände ett starkt behov av att bevisa mig själv, att få dem att känna sig lika små som de försökte få oss att känna. Så jag laddade ner programmet och aktiverade det. Från det ögonblicket var matchen redan förstörd, inte för dem, utan för mig själv.
Det var första och sista gången jag gjorde något sådant. Jag lovar att det aldrig kommer att hända igen. I stunden kändes det som en maktdemonstration. Jag träffade varje skott, om och om igen, och såg hur deras självsäkra miner förvandlades till förvirring. De slutade skratta och provocera. Plötsligt var det vi som dominerade. Jag borde ha känt mig lyckad, som en vinnare.
Men istället kände jag mig tom. När matchen var över och adrenalinet hade lagt sig, kom verkligheten ikapp mig. Vad hade jag och bevisat? Ingenting. Absolut ingenting. En vinst betyder ingenting om den inte är ärlig. Oavsett hur mycket de snackade, hur irriterad jag blev eller hur gärna jag ville vinna, hade jag förstört allt. För laget, för spelet, men framför allt för mig själv.
Jag trodde att jag skulle få tysta dem, men i slutändan var det jag som förlorade mest. Jag förlorade min egen respekt, och den känslan vill jag aldrig uppleva igen. Här och nu lovar jag mig själv att jag aldrig ska fuska igen. Aldrig.
Ifall du har blivit bannad här tidigare, berätta om dina tidigare bans och hur du lyckats ta lärdom av dina tidigare bans. Jag bliv bannd för fear rp. men det va en felaktig ban, jag gjorde inte det då.
Hur hade du kunnat gjort annorlunda? Det jag har lärt mig från min erfarenhet är att fusk aldrig leder till något gott. Inga genvägar eller smutsiga trick; om du inte kan vinna på ärliga villkor, förtjänar du inte att vinna alls.
Jag har insett att mitt agerande inte bara påverkat mig själv, utan även mina medspelare och motståndare. Till en början kändes det spännande och som en snabb lösning på min frustration, men i själva verket förstörde jag spelupplevelsen för alla runt omkring mig. När jag loggade in den dagen var jag helt fokuserad på mig själv – på min egen ilska och mitt behov av att bevisa något. Jag förstod inte, eller kanske ignorerade jag, att det fanns riktiga människor på andra sidan skärmen. Människor som, precis som jag, hade kommit dit för att ha kul och koppla av efter en lång dag i skolan eller på jobbet.
Istället för att bidra till en rolig och rättvis match blev jag den som saboterade det för dem. Det var ett egoistiskt och dumt beslut. Jag försökte vinna genom fusk, men det var jag som verkligen förlorade mest. Jag förlorade min trovärdighet, min respekt för spelet och min egen självrespekt. Det är smärtsamt att inse.
Den viktigaste lärdomen i allt detta är att jag måste sluta tänka enbart på mig själv. Vi spelar inte för att en enda person ska ha roligt på bekostnad av andra; vi spelar för att skapa en gemensam och positiv upplevelse. För att utmana oss själva, bli bättre, ha kul och känna adrenalinet när vi verkligen vinner.
Jag vet att jag inte kan ändra det som hänt. Jag kan inte spola tillbaka tiden för att göra rätt från början. Men jag kan se till att det aldrig händer igen. Jag kan bli en bättre spelare, en bättre medmänniska och en person som andra faktiskt vill spela med – inte någon som förstör för andra.
Jag ångrar verkligen det jag gjorde. Det här misstaget definierar inte vem jag är, men det har lärt mig en ovärderlig läxa som jag aldrig kommer att glömma. Och den läxan är enkel: spelar man, spelar man rätt.
Har du lärt dig någonting efter din ban? ja
Har du läst våra regler? Ja
Förstår du att ifall du ber om att få din överklagan läst kommer vi att automatiska neka den? ja
