key.123
Icke Medlem
- Meddelanden
- 35
- Reaction score
- 0
Vad är ditt namn i verkligheten? adam
Vad är ditt discord namn? key.23514
Vad är ditt födelsedatum? 5 Januari 2009
Heter du samma på Discord som på Steam? Ja
Förnamn, efternamn och ålder på din karaktär: omar bogota 21 år gammal
Hur skulle du beskriva din karaktärs personlighet i tre ord? trevlig snäll omtänktsam o väldigt social av sig
Bakgrund och framtidsplaner för din karaktär: Omar föddes i Bagdad, Irak, en sen kväll i april. Hans mamma brukade säga att han kom till världen med knutna nävar, som om han redan då visste att han skulle behöva slåss för sin plats i den. Hans barndom präglades av höga smällar från gatan, röster som tystnade och familjemedlemmar som försvann. Hans pappa var snickare, men efter kriget blev det inga jobb kvar. Istället blev han rastlös, bitter och allt mer beroende av flaskan som blev hans tröst när nätterna blev för långa. Hemma var det trångt, stökigt och ofta högljutt. Omar och hans yngre syster Hala brukade krypa ihop i det lilla rummet de delade, där de skapade egna sagor för att stänga ute bråken från vardagsrummet. Men sagorna räckte inte länge. När Omar var elva år dog hans mamma i en explosion på marknaden, och hans pappa sjönk djupare ner i sitt mörker. Med tiden började Omar själv leta efter sätt att fly från verkligheten. Han drev runt på gatorna med äldre killar, lärde sig röka cigaretter och sniffa lim. I de trasiga gränderna i Bagdad blev han en av de pojkar folk undvek att titta på, en som kunde stjäla en plånbok eller slåss för en brödbit utan att blinka. Flykten och drömmen om något annat När Omar var fjorton blev hans pappa sjuk och dog kort därefter. Plötsligt var Omar och Hala ensamma. Släktingar kunde inte ta hand om dem, och det fanns inget kvar i Irak för dem. En granne, en äldre man som själv förlorat sina barn i kriget, hjälpte dem att ordna falska papper och en plats i en överfull lastbil som skulle ta dem bort – bort från Bagdads raserade drömmar och sönderbombade framtid. Resan var lång och fruktansvärd. De färdades genom öknar, över hav och genom stängda gränser. Människosmugglare behandlade dem som varor, och på nätterna drömde Omar om sin mammas röst som försökte trösta honom. Men han visste att han inte fick ge upp. Han hade Hala att ta hand om. Ett nytt liv i Sverige Efter månader på flykt hamnade Omar och Hala i Sverige, i en liten stad han aldrig hört talas om. Allt kändes overkligt – de gröna skogarna, de tysta gatorna, och det konstiga språket som lät som viskningar jämfört med Bagdads skränande kaos. De fick bo på ett HVB-hem, där personalen försökte hjälpa dem att hitta någon slags vardag. Men strulet följde Omar som en skugga. Han hade svårt att lita på vuxna och ännu svårare att hålla sig borta från bråk. Han hamnade i fel sällskap, småstölder och slagsmål blev en del av hans nya vardag. Det var som om han inte visste hur man levde utan kaos omkring sig. Men samtidigt fanns Hala. Hon började skolan, lärde sig svenska snabbt och drömde om att bli läkare. Hon trodde på Sverige på ett sätt Omar aldrig riktigt vågade. Hennes tro på framtiden blev som en liten låga inom honom. Kanske fanns det ändå något mer. Vägen vidare Det tog tid och många snedsteg. Omar hamnade på ungdomshem när han var sjutton efter ett inbrott. Men där under låsta dörrar och strikta regler fick han för första gången prata med någon som lyssnade. En kurator med mörkt lockigt hår och mjuka ögon frågade honom inte bara vad han gjort, utan varför. Bit för bit började han berätta om Bagdad, om förlusterna, om ilskan som aldrig fick någon plats. När han släpptes ut hade han ingen färdig plan, men han hade något han aldrig haft förut ett frö av hopp. Han gick till en ungdomsmottagning, fick hjälp att hitta en praktikplats och började träna på gym för att hantera sin ilska. Det var inte perfekt. Ibland föll han tillbaka, men han reste sig igen. Idag är Omar 21. Han jobbar på ett lager och sparar pengar för att kunna plugga vidare. Han har fortfarande ärr från sin barndom, både på kroppen och i själen. Men han har också Hala, som nu går på gymnasiet och har högsta betyg. Tillsammans bär de på en historia som är fylld av smärta, men också av överlevnad. För Omar Bogota har lärt sig att ibland börjar livet först när man överlevt det värsta.
Vad kan du bidra med till serverns RP? roliga scenarion för båda parterna där båda vinner på det!
Vad innebär det att man kan/ska spela för motpartens vinst i ett scenario? att man inte ska tänka på att de bara e jag som ska vinna i ett scenario utan båda parterna ska vinna på det o ha lika roligt som mig i scenariot!
Har du någon gång brutit mot reglerna? Om ja, vad hände och vad lärde du dig av det? ja jag har gjort ett flertals regelbrott och ångrat mig riktigt mycket och tröttnat på sån rp o vill komma tilbaka med en ny början o vissa att ja kan ha rolig o social rp. jag har blivit bannad o fått indragna roller för fearp
Spelar du eller är du en aktiv medlem på någon annan svensk RP-server förutom Unive? Ja
Kan du ge exempel på några av serverns regler? rdm= random death match och då dödar du någon utan anledning fearp= när någon håller ett vapen mot dig så måste du alltid vara rädd och göra som dom säger
Vill du berätta något mer om dig själv som du tror skulle vara relevant för din ansökan? nej!
Vad är ditt discord namn? key.23514
Vad är ditt födelsedatum? 5 Januari 2009
Heter du samma på Discord som på Steam? Ja
Förnamn, efternamn och ålder på din karaktär: omar bogota 21 år gammal
Hur skulle du beskriva din karaktärs personlighet i tre ord? trevlig snäll omtänktsam o väldigt social av sig
Bakgrund och framtidsplaner för din karaktär: Omar föddes i Bagdad, Irak, en sen kväll i april. Hans mamma brukade säga att han kom till världen med knutna nävar, som om han redan då visste att han skulle behöva slåss för sin plats i den. Hans barndom präglades av höga smällar från gatan, röster som tystnade och familjemedlemmar som försvann. Hans pappa var snickare, men efter kriget blev det inga jobb kvar. Istället blev han rastlös, bitter och allt mer beroende av flaskan som blev hans tröst när nätterna blev för långa. Hemma var det trångt, stökigt och ofta högljutt. Omar och hans yngre syster Hala brukade krypa ihop i det lilla rummet de delade, där de skapade egna sagor för att stänga ute bråken från vardagsrummet. Men sagorna räckte inte länge. När Omar var elva år dog hans mamma i en explosion på marknaden, och hans pappa sjönk djupare ner i sitt mörker. Med tiden började Omar själv leta efter sätt att fly från verkligheten. Han drev runt på gatorna med äldre killar, lärde sig röka cigaretter och sniffa lim. I de trasiga gränderna i Bagdad blev han en av de pojkar folk undvek att titta på, en som kunde stjäla en plånbok eller slåss för en brödbit utan att blinka. Flykten och drömmen om något annat När Omar var fjorton blev hans pappa sjuk och dog kort därefter. Plötsligt var Omar och Hala ensamma. Släktingar kunde inte ta hand om dem, och det fanns inget kvar i Irak för dem. En granne, en äldre man som själv förlorat sina barn i kriget, hjälpte dem att ordna falska papper och en plats i en överfull lastbil som skulle ta dem bort – bort från Bagdads raserade drömmar och sönderbombade framtid. Resan var lång och fruktansvärd. De färdades genom öknar, över hav och genom stängda gränser. Människosmugglare behandlade dem som varor, och på nätterna drömde Omar om sin mammas röst som försökte trösta honom. Men han visste att han inte fick ge upp. Han hade Hala att ta hand om. Ett nytt liv i Sverige Efter månader på flykt hamnade Omar och Hala i Sverige, i en liten stad han aldrig hört talas om. Allt kändes overkligt – de gröna skogarna, de tysta gatorna, och det konstiga språket som lät som viskningar jämfört med Bagdads skränande kaos. De fick bo på ett HVB-hem, där personalen försökte hjälpa dem att hitta någon slags vardag. Men strulet följde Omar som en skugga. Han hade svårt att lita på vuxna och ännu svårare att hålla sig borta från bråk. Han hamnade i fel sällskap, småstölder och slagsmål blev en del av hans nya vardag. Det var som om han inte visste hur man levde utan kaos omkring sig. Men samtidigt fanns Hala. Hon började skolan, lärde sig svenska snabbt och drömde om att bli läkare. Hon trodde på Sverige på ett sätt Omar aldrig riktigt vågade. Hennes tro på framtiden blev som en liten låga inom honom. Kanske fanns det ändå något mer. Vägen vidare Det tog tid och många snedsteg. Omar hamnade på ungdomshem när han var sjutton efter ett inbrott. Men där under låsta dörrar och strikta regler fick han för första gången prata med någon som lyssnade. En kurator med mörkt lockigt hår och mjuka ögon frågade honom inte bara vad han gjort, utan varför. Bit för bit började han berätta om Bagdad, om förlusterna, om ilskan som aldrig fick någon plats. När han släpptes ut hade han ingen färdig plan, men han hade något han aldrig haft förut ett frö av hopp. Han gick till en ungdomsmottagning, fick hjälp att hitta en praktikplats och började träna på gym för att hantera sin ilska. Det var inte perfekt. Ibland föll han tillbaka, men han reste sig igen. Idag är Omar 21. Han jobbar på ett lager och sparar pengar för att kunna plugga vidare. Han har fortfarande ärr från sin barndom, både på kroppen och i själen. Men han har också Hala, som nu går på gymnasiet och har högsta betyg. Tillsammans bär de på en historia som är fylld av smärta, men också av överlevnad. För Omar Bogota har lärt sig att ibland börjar livet först när man överlevt det värsta.
Vad kan du bidra med till serverns RP? roliga scenarion för båda parterna där båda vinner på det!
Vad innebär det att man kan/ska spela för motpartens vinst i ett scenario? att man inte ska tänka på att de bara e jag som ska vinna i ett scenario utan båda parterna ska vinna på det o ha lika roligt som mig i scenariot!
Har du någon gång brutit mot reglerna? Om ja, vad hände och vad lärde du dig av det? ja jag har gjort ett flertals regelbrott och ångrat mig riktigt mycket och tröttnat på sån rp o vill komma tilbaka med en ny början o vissa att ja kan ha rolig o social rp. jag har blivit bannad o fått indragna roller för fearp
Spelar du eller är du en aktiv medlem på någon annan svensk RP-server förutom Unive? Ja
Kan du ge exempel på några av serverns regler? rdm= random death match och då dödar du någon utan anledning fearp= när någon håller ett vapen mot dig så måste du alltid vara rädd och göra som dom säger
Vill du berätta något mer om dig själv som du tror skulle vara relevant för din ansökan? nej!
Senast ändrad:
