Vad är din steam profil länk? https://steamcommunity.com/profiles/76561199283511133/
Vad är ditt namn i verkligheten? Aran
Vad är ditt discord namn? Aran#6609
Vad är ditt födelsedatum? 3 September 2007
Berätta om din karaktär. I början av gymnasiet så var det så att det tog tid för mig att kunna inse hur skolan var väldigt grundläggande för mig. Jag ansåg själv och tänkte på att jag måste faktiskt börja köra igång med skolan och få en väldigt bra utbildning när jag går ut och tar studenten. Men, när jag gick i grundskolan så var skolan då otroligt besvärligt för mig, jag fick tyvärr inte den supporten som jag behövde, men jag tänkte också på att det var mitt fel, för jag pluggade inte som de andra gjorde, min bästa kompis sa till mig “Varför pluggar du inte Veiqxz”. Då sa jag personligen att jag inte orkar med skolan längre de för mycket just nu. Vissa elever i skolan så är det simpelt för de att kunna få fantastiska betyg, men om man ska bedöma mig utifrån deras fantastiska betyg , så var det så att jag personligen hade typ låga betyg , men på vissa ämnen så hade jag väldigt höga. I grundskolan, när jag gick i 7an så betydde skolan för mig inte något alls, jag sket i alla uppgifter och gjorde inte de alls. Vid några tillfällen så mådde jag personligen inte förgäves lysande, det var då mamma och pappa skildes, det som faktiskt inträffade mig med i grundskolan början av 7an och allting var som sagt att jag själv inte kunde koncentrera mig otroligt lysande, jag grät dagligen på grund av situationen som hände mellan mamma och pappa. I grundskolan så hade jag inte den kraften med att anstränga mig framför allt av flera orsaker som jag hatade på när jag i grundskolan då ansåg jag personligen att det var väldigt tråkigt på grund av att man hade som tidigare flera inlämningar, prover samt muntliga presentationer och denna konsekvensen gjorde mig att hata på grundskolan för mycket. Till och börja med så sjönk mina betyg inte så otroligt synnerligen, men inuti så kände jag mig iallafall inte så himla lysande och placerades omedelbart vid en depression. Dagligen när jag kommer hem från skolan så känns det ännu värre, jag tänker vad som kommer att hända med mig i framtiden, hur det kommer att se ut, kommer jag lyckas med allt eller kommer ha en bra utbildning eller inte? Denna situationen som jag hade både hemma samt i skolan fick mig att ignorera allting under en liten period. Men när jag började i årskurs 8 så fick jag nya vänner, då ansåg jag att mina nya vänner pluggade och kämpade väldigt mycket, jag fick till och med otroligt synnerligen den stöden av de som jag behövde och klarade då årskurs 8 i grundskolan. Mina nya bästa vänner visade mig en tillåtelse hur jag personligen kunde nå målet i grundskolan, de gav mig otroligt ider i början av 8an. När de gav mig ideer så åkte jag hem och pluggade på de mina vänner sa eftersom att jag skulle ha ett prov om kemi. Nästa dag när jag åkte till skolan så sa mina bästa vänner “repetera de du skrev inför provet och då gjorde jag det”. Provet började jag satt mig ner i en stol och min NO lärare gav mig provpappret. Den dagen jag gjorde provet så åkte jag hem, jag la mig ner direkt på sängen och tänkte på hur kraftigt jag var, när jag gjorde provet, jag var så stolt över mig själv och sa då till mig personligen “Wow Veiqxz du klarade NO provet”. Det tog några veckor för min NO lärare rätta klart provet som jag gjorde. Till sist när min NO lärare hade rättat klart mitt prov, då gav hon mig provpappret och hon sa “Veiqxz du klarade NO provet”. Efter så blev jag otroligt stolt samt så tackade jag mina bästa vänner för den stöden som de gav mig. I början av 9an, när jag var inne i klassrummet med min klass då sa mina lärare nu måste ni verkligen ta åt er och kämpa hårt det är sista året och sedan hej då. Jag tänkte och lyssnade på vad min lärare sa, själv inne så sa jag “Min svenska lärare har rätt”. Jag måste vara aktiv och kämpa väldigt otroligt synnerligen som jag var i årskurs 8. I 9an så pluggade jag bara och ansträngde mig otroligt synnerligen för det var sista året för oss sedan skulle vi börja i ett nytt liv (gymnasiet). När jag började i gymnasiet första terminen så ansåg jag hur mer viktigt det var än grundskolan. Jag ansträngde mig och ansträngde mig otroligt synnerligen. Tills sist så såg mina vårdlärare hur duktigt jag var och ville lyckas med detta. Mina vårdlärare hjälpte mig och gav mig ideer hur jag skulle göra för att kunna nå upp målet i gymnasiet, jag gjorde det och då började jag inse med mina egna ögon att jag verkligen anstränger mig och får höga betyg. Tack för att du lyssnade.
Varför ska just du bli Medlem på Unive? Varför det? Jo, det är för att jag har en hel del erfarenheter, när det handlar för det mesta om området Roleplay. Personligen så tycker jag iallfall att det är väldigt intressant utav att man till exempel ska jobba i olika yrken såsom till exempel att man är polis, ambulans eller mekonom, för att desto mer du arbetar hos andra individer, desto bättre levnadssätt har du mot dig själv och andra i omgivningen. Däremot vill jag ha en bra sysselsättning med att kunna tjäna in bra inkomst, inte bara sätta pengarna för mig själv utan även för att kunna hjälpa till andra i serven, oavsett vem personen är. Att man drömmer om sitt drömjobb är då en skicklig framgångs bild för mig senare i framtiden. varför det? Jo, det är för att när jag drömmer till exempel om en vis sak som jag verkligen vill syssla med, då börjar intressen ge mig utförligare motivation, hopp samt energi.
Vad kan du bidra med till serverns RP? Jag kan bidra med super bra rp som polis, ambulans, meko, bilfirmor och krim med för att jag har varit allt för att testa allt och min rpa av dom jobben var galant så har bra rp
Vad innebär det att man kan ska spela för motpartens vinst i ett scenario? Att du ska inte hela tiden tänka på att DU ska vinna scenarion,
Hur hittade du Unive? Har vänner som rekommenderar servern fett mycket
Vad är ditt namn i verkligheten? Aran
Vad är ditt discord namn? Aran#6609
Vad är ditt födelsedatum? 3 September 2007
Berätta om din karaktär. I början av gymnasiet så var det så att det tog tid för mig att kunna inse hur skolan var väldigt grundläggande för mig. Jag ansåg själv och tänkte på att jag måste faktiskt börja köra igång med skolan och få en väldigt bra utbildning när jag går ut och tar studenten. Men, när jag gick i grundskolan så var skolan då otroligt besvärligt för mig, jag fick tyvärr inte den supporten som jag behövde, men jag tänkte också på att det var mitt fel, för jag pluggade inte som de andra gjorde, min bästa kompis sa till mig “Varför pluggar du inte Veiqxz”. Då sa jag personligen att jag inte orkar med skolan längre de för mycket just nu. Vissa elever i skolan så är det simpelt för de att kunna få fantastiska betyg, men om man ska bedöma mig utifrån deras fantastiska betyg , så var det så att jag personligen hade typ låga betyg , men på vissa ämnen så hade jag väldigt höga. I grundskolan, när jag gick i 7an så betydde skolan för mig inte något alls, jag sket i alla uppgifter och gjorde inte de alls. Vid några tillfällen så mådde jag personligen inte förgäves lysande, det var då mamma och pappa skildes, det som faktiskt inträffade mig med i grundskolan början av 7an och allting var som sagt att jag själv inte kunde koncentrera mig otroligt lysande, jag grät dagligen på grund av situationen som hände mellan mamma och pappa. I grundskolan så hade jag inte den kraften med att anstränga mig framför allt av flera orsaker som jag hatade på när jag i grundskolan då ansåg jag personligen att det var väldigt tråkigt på grund av att man hade som tidigare flera inlämningar, prover samt muntliga presentationer och denna konsekvensen gjorde mig att hata på grundskolan för mycket. Till och börja med så sjönk mina betyg inte så otroligt synnerligen, men inuti så kände jag mig iallafall inte så himla lysande och placerades omedelbart vid en depression. Dagligen när jag kommer hem från skolan så känns det ännu värre, jag tänker vad som kommer att hända med mig i framtiden, hur det kommer att se ut, kommer jag lyckas med allt eller kommer ha en bra utbildning eller inte? Denna situationen som jag hade både hemma samt i skolan fick mig att ignorera allting under en liten period. Men när jag började i årskurs 8 så fick jag nya vänner, då ansåg jag att mina nya vänner pluggade och kämpade väldigt mycket, jag fick till och med otroligt synnerligen den stöden av de som jag behövde och klarade då årskurs 8 i grundskolan. Mina nya bästa vänner visade mig en tillåtelse hur jag personligen kunde nå målet i grundskolan, de gav mig otroligt ider i början av 8an. När de gav mig ideer så åkte jag hem och pluggade på de mina vänner sa eftersom att jag skulle ha ett prov om kemi. Nästa dag när jag åkte till skolan så sa mina bästa vänner “repetera de du skrev inför provet och då gjorde jag det”. Provet började jag satt mig ner i en stol och min NO lärare gav mig provpappret. Den dagen jag gjorde provet så åkte jag hem, jag la mig ner direkt på sängen och tänkte på hur kraftigt jag var, när jag gjorde provet, jag var så stolt över mig själv och sa då till mig personligen “Wow Veiqxz du klarade NO provet”. Det tog några veckor för min NO lärare rätta klart provet som jag gjorde. Till sist när min NO lärare hade rättat klart mitt prov, då gav hon mig provpappret och hon sa “Veiqxz du klarade NO provet”. Efter så blev jag otroligt stolt samt så tackade jag mina bästa vänner för den stöden som de gav mig. I början av 9an, när jag var inne i klassrummet med min klass då sa mina lärare nu måste ni verkligen ta åt er och kämpa hårt det är sista året och sedan hej då. Jag tänkte och lyssnade på vad min lärare sa, själv inne så sa jag “Min svenska lärare har rätt”. Jag måste vara aktiv och kämpa väldigt otroligt synnerligen som jag var i årskurs 8. I 9an så pluggade jag bara och ansträngde mig otroligt synnerligen för det var sista året för oss sedan skulle vi börja i ett nytt liv (gymnasiet). När jag började i gymnasiet första terminen så ansåg jag hur mer viktigt det var än grundskolan. Jag ansträngde mig och ansträngde mig otroligt synnerligen. Tills sist så såg mina vårdlärare hur duktigt jag var och ville lyckas med detta. Mina vårdlärare hjälpte mig och gav mig ideer hur jag skulle göra för att kunna nå upp målet i gymnasiet, jag gjorde det och då började jag inse med mina egna ögon att jag verkligen anstränger mig och får höga betyg. Tack för att du lyssnade.
Varför ska just du bli Medlem på Unive? Varför det? Jo, det är för att jag har en hel del erfarenheter, när det handlar för det mesta om området Roleplay. Personligen så tycker jag iallfall att det är väldigt intressant utav att man till exempel ska jobba i olika yrken såsom till exempel att man är polis, ambulans eller mekonom, för att desto mer du arbetar hos andra individer, desto bättre levnadssätt har du mot dig själv och andra i omgivningen. Däremot vill jag ha en bra sysselsättning med att kunna tjäna in bra inkomst, inte bara sätta pengarna för mig själv utan även för att kunna hjälpa till andra i serven, oavsett vem personen är. Att man drömmer om sitt drömjobb är då en skicklig framgångs bild för mig senare i framtiden. varför det? Jo, det är för att när jag drömmer till exempel om en vis sak som jag verkligen vill syssla med, då börjar intressen ge mig utförligare motivation, hopp samt energi.
Vad kan du bidra med till serverns RP? Jag kan bidra med super bra rp som polis, ambulans, meko, bilfirmor och krim med för att jag har varit allt för att testa allt och min rpa av dom jobben var galant så har bra rp
Vad innebär det att man kan ska spela för motpartens vinst i ett scenario? Att du ska inte hela tiden tänka på att DU ska vinna scenarion,
Hur hittade du Unive? Har vänner som rekommenderar servern fett mycket
